Twilightkullen

Twilightkullen

Valparna är här!

Valpar på GSkapad av Yamilé ons, november 11, 2009 15:44:11

Efter flera dagars temp som gick upp och ner och nätter av att sova oroligt för att Jenna steg upp flera gånger per natt och rörde sig eller var tvungen att rastas under små timmarna så kom äntligen dagen det var dags för valpning. Själv var det som sist, man var för trött men man var tvungen att bita ihop och hjälpa Jenna genom det hela.

Klockan 05.00 väckte hon mig, flåsade och det märktes tydligt att värkarbetet var igång.

05.26 gick vattnet och Jenna blev mer flåsig och vankade av och an tills hon fann sin plats mellan valplådan och vår säng. Där befann vi oss i minst en halvtimme tills jag lyckades ta mig en bit ifrån henne och lägga filten över hela golvet på min sida av sängen. Där kurrade jag trött ihop mig och snart log Jenna helt intryck mot mig och verkade känna sig bättre när jag masserade hennes mage. Jag log där med henne i min fam tills hon började med krystvärkar 06.41

Efter 3 krystvärkar som inte var så starka började jag undra om det skulle bli en lika tuff valpning som när musik-kullen kom till världen.

Klockan 06.53 föddes första tiken. Oerhört söt och såg till en början ganska mörk ut tills hon torkats ren och torr. Jenna ägnade hela sin tid åt henne och när det bröjade närma sig 2 timmar från att hon fötts började vi undra om det fanns fler där inne eller om något var fel.

Men snart började Jenna flåsa igen och krysta på...

Tik 2 föddes 09.13 och till vår lättnad verkade Jenna hur lugn somhelst och det var en lättnad att se att allt gick smidigt. Knappt hade hon pustat ut så krystade hon på igen...

09.25 föddes en vacker hane, då visste vi inte att han skulle bli enda killen i en kull av 6 där 5 skulle vara tjejer. Får hoppas denna kille står ut när systrarna blir omöjliga smiley

Jenna såg så stolt ut över sina valpar medans vi väntade på att fler valpar skulle komma, i alla fall så hade veterinären sagt det skulle bli 6 genom ultraljud, men från tidigare erfarhet vet vi hur fel det kan vara.

Jenna var riktigt noga med att slicka sina valpar torra och rena och när hon gjorde det protesterades det högt ifrån valplådan. Att bli tvättad när man vill äta var inte alls populärt.

Drygt en och en halv timme senare var Jenna igång ingen med flås och värkar.

Tik 3 föddes 10.58 med en sagolik teckning, nästan svart ansikte. Frågan var hur mörk hon skulle vara om någon timme och vad hennes färg skulle bli slutligen.

Efter dessa 4 små valpar fötts var det äntligen lugnt för Jenna och Mikael passade på att rasta henne snabbt ute i trädgården. I den vevan passade jag på att ta denna bilden. Två ljusa valpar och 2 lite mörkare. Förmodligen 2 viltfärgade och två röda, men det får tiden utse med säkerhet.

När tik 4 föddes blev jag genast orolig. Nej, det var inget fel på henne, men Jennas värk hade varit så svag att helt plötsligt insåg vi att Jenna slickade sig frenetiskt och då såg vi henne ligga intill Jennas bakben. Strax därpå började det rinna ut en massa grön vätska.

Jag tog mobilen och ringde min veterinär som redan var redo att ta emot oss om något krånglade som sist. Jag packade ihop allt jag behövde, valparna i Amies lilla bur och massa varma filtar för att de inte skulle frysa. Jenna skyndade efter oss och in i bilen. 13.30 bar det av till veterinären och jag hoppades allt var bra och jag endast var nojig sen sist och mer orolig än jag behövde vara. Mikael stannade hemma och oroade sig där ifrån. Så skönt att han var hemma för valpningen.

Väl hos veterinären fick vi ett eget rum och med enorm hetta inne i den. Självklart var det varmt för valparnas skull, men jag trodde jag skulle dö av värmen. Sen var det dags för undersökning och verinären bedömde att det fanns minst en valp kvar att krysta ut men kunde även vara två. Så för att vara på det säkra bestämde vi oss för att ta en bild (röntga) och mycket riktigt fanns en valp kvar.

Då hennes värkar var så svaga bestämdes det att kalk skulle ges och dropp för att få henne lite piggare. 14.40 kom slutligen den sista valpen ut med hjälp av veterinären. Hon fick lirkas ut då Jenna inte riktigt orkade att krysta ordentligt.

Sist ut och alldeles grön. Jag tog henne intill mig och la henne i handuken jag hade med mig och gnuggade henne ren tills hon skrek ut ordentligt och gav henne sen till Jenna som slickade henne torrare och renare.

Efterbörden kom ut som det skulle med ännu mer grön vätska och jag blev lättad av att veta att allt var över och att veterinären sa allt var okej. Trots det lämnades Jenna kvar med dropp i nästan en timme för att hon skulle piggna till.

Undertiden vi satt kvar och inväntade att hon skulle få tillräckligt med dropp passade Jenna på att vila med sina småttingar och jag ringde undertiden vänner och bekanta som väntade spänt på att höra om valparna.

Hemma höll Mikael på att göra iordning i valplådan och väntade otåligt med barnen på oss.

Slutligen var vi hemma strax efter 16.00 och Jenna la sig tillrätta med sina valpar för att vila ut. Lite senare tog vi en bild på alla tillsammans innan vi la tillbaka dem i valplådan intill Jenna och lät dem vara helt ifred för att vila ut efter en hel dags händelse.

Vi är så glada att allt gick ganska så smidigt och att alla är välmående. Ska nu bli väldigt spännande att se dem utvecklas på alla sätt och vis och se vem de kommer att likna, mamma Jenna eller pappa Pegaso. Hur de än blir är vi glada att vi lyckades med denna parningen och att vi fått 6 friska valpar.

Jennas 6 kg hon gick upp har försvunnit och hon har åter fått sin figur tillbaka. Nu gäller det bara att förse henne med ordentigt god mat så hon fortsätter vara lika välmående som sina valpar.

Tack alla ni som hört av er och stöttat oss under denna resa. Det känns underbart att så många väntat lika ivrigt som oss på kullen. Nu återstår 8 veckor framför oss för att njuta av dessa valpar, finna rätt hem till dem och klara av att släppa taget om dem när de flyttar. Men för nu ska jag i synnerhet tillbringa massa tid med att fota och uppdatera vår hemsida med dessa härliga valpar och avnjuta varje minut jag kan med dem och Jenna.

Långsam väntan...

Valpar på GSkapad av Yamilé sön, november 08, 2009 16:41:01

Jennas temp har dalat upp och ner de senaste dagarna och nu är vi inne på dag 63 av dräktigheten. Hittills är hon fortfarande hur lugn somhelst utöver att hon håller oss vakna på nätterna med sitt grävande i valplådan och ständiga in och ut ur den för att dricka vatten.

Hittills ingen skymt av de små liven vi och som många andra längtar efter. Det rör sig rejält inne i hennes mage så det är inga tvivel på att det är starka små krabbater som fortfarande gömmer sig i mamma Jennas mage. Frågan är när de funderar på att ta sig ut och börja uppleva vår värld?

Så i vär väntan och trötthet har vi passat på att ta lite bilder på det som sker här hemma...

Faramir och Amie är aningens trötta på Jenna och hennes attityd. Jenna har ju blivit lite mer känslig mot skoj och stoj de senaste dagarna och nog kan vi förstå henne. Lugn och ro är ju alltid bäst när någon stort är på ingång.

Rosie håller ett vakande öga på Jenna och undrar säkert precis som vi när valparna ska dyka upp. Nära Jenna är hon just nu och håller henne sällskap.

Även resten av flocken är nära Jenna dessa dagar att man får ha ett vakande öga så man inte trampa på någon som när man är påväg in i köket.

Och slutligen Jennas mage som bara blir större och större. Är så spännade att se fram emot de små liven. Undra hur många de är och hur se ser ut? Vi misstänker i alla fall att det är 4 små liv där inne och vi får väl se om vi har rätt när de nu bestämmer sig för att visa sig för oss. smiley

Vi närmar oss...

Valpar på GSkapad av Yamilé tor, november 05, 2009 19:48:10

Igår tog vi tempen på Jenna. Hon flåsar så till och från så för att veta exakt vad som sker med henne tog vi oss tiden till att ta tempen. En hund har i regel en temp på ca 38-39 grader.

Jennas temp låg igår på 37,6 och i morse när vi tog tempen igen så låg den på 36,6. Så uppenbarligen är något på gång med tempsänkningen. Så snart tempen stigen bör hon förhoppningsvis vara igång med valpningen.

Ikväll ligger tempen på 37,8 så kanske börjar det snart att ske lite här hemma. För tillfället håller Jenna lugnet, flåsar då och då. Har svårt att äta nåt alls trots att hon är hungrig. Hon tar några tuggor, suckar och går ifrån allt.

Ja, nu är det bara att vänta och hoppas allt går vägen när det väl är dags, vare sig det är inatt eller någon gång under helgen. Jag förvånas med Mikael över att hon är så lugn i jämförelse med sist då hon höll på i flera nätter och vankade av och ann, bäddade och flåsade frusterat.

Får bara hoppas att det går smidigare denna gången...

En vecka kvar

Valpar på GSkapad av Yamilé sön, november 01, 2009 21:20:06

Ja, så är det äntligen en vecka kvar tills Jennas valpar ska födas. Det är nervöst för alla här hemma. Man hoppas ju innerligt att allt ska gå smidigt och att de små liven ska klara sig. Man vet aldrig säkert något förrens de fötts och ett tag där efter, men vi håller tummarna och hoppas på det bästa.

Så vad sker här hemma då? Jo, valplådan har blivit en tillhåll för alla hundarna i hemmet bortsett från Faramir. Alla turas om att sova i den och Jenna tycks inte ha något emot det. För tillfället gör vi inget väsen om det utan först när vi börjar närma oss. Då kommer vi att stänga igen valplådan så endast Jenna har tillgång till den.

När inte Rosie får plats intill Jenna i valplådan ligger hon nära min sida av sängen och undertiden ligger Jenna med Arwen i lådan och sover skönt. Man kan bara fråga sig nu vad Arwen kommer att tycka om att mamma Jenna sen inte kommer att ha tid att mysa med henne när valparna kommit. Får hoppas hon tar det med ro och njuter av Jennas sällskap de gånger hon tar sig en vilostund ifrån valparna.

Att gå på promenad är inte lika roligt längre för Jenna. Det går i sakta tempo och hon vaggar fram. Hon har sen parningen gått upp 6 kg så man kan gott förstå att det inte känns så enkelt att promenera. Men trots det beger vi oss ut på en mindre lugn promenad varje dag, detta då det är nyttigt för henne att behålla en god kondition och styrka inför valpningen.

Samtidigt som magen växt till sig mer är det mer livat där inne, vilket emellanåt syns tydligt om man sitter och titta på hennes mage. Och nu har även pälsen börjat lossna från hennes mage så i och med det satt jag i fredags och kammade bort allt lös päls som jag kom åt. Arwen tyckte det var jätte intressant och missade inte en sekund med att titta på vad jag höll på med.

Jenna tyckte det var jätteskönt att bli ompysslad och la sig så gott hon kunde på rygg.

Det blev en liten hög av päls och nästa vecka kammar vi bort resten som kommer att lossna. Efter kamningen passade jag på att ge Jenna en dusch och få henne ren. Tycker det känns skönt att tvätta henne ordentligt innan hon ska ha valpar. Man vet ju inte riktigt när man få en riktigt bra och lugn chans att göra det när valparna kommit. Så bäst att göra det i tid.

I lördags fick vi besök av Jennas dotter Zelda och matte Michaela samt husse Andreas efter vi varit på ögonlysning av Zelda och Arwen. Väldigt trevligt med sällskap! Så vi passade på att låta Jenna och Zelda umgås lite innan det bar av hemmåt.

Jenna tyckte om besöket och passade på att mysa ordentligt med Andreas. En riktigt mystjej vår Jenna. smiley

Känns skönt att det fungerar bra mellan Jenna och Zelda, trots att Jenna varit lite grinig de sista dagarna på hundarna här hemma.

Bortsett från lite grinighet så är ju det senaste med maten inte så kul. Små portioner och emellanåt lite illamående eller mera som harklingar. Och ibland är det så jobbigt att äta att Jenna bara måste ligga ner vid skålen. Ser lite lustigt ut... smiley

När hon sölar ut maten på golvet är alltid någon i närheten som hoppas på att få ta kornen. I detta fall Faramir som inte lyckades få ett enda korn. Ibland undrar man om Jenna häller ut maten för att retas, i alla fall ser det emellanåt ut så.smiley

Ja, så vad mer har hänt den senaste veckan med Jenna. Från att magen växt lite mer, att hon numera vaggar fram, blivit lite grinig, tröttare, mår lite smått illa och har svårt med maten och behöver rastas oftare, ja så har Jenna varit sitt gosiga jag som alltid. Skönt att nåt är sig likt. smiley

Så vad händer i Jennas mage nu i dag 57 enligt valpningsboken..?

"Vecka 8 (56 dagar)

Livmodern är mycket stor och fostren kan röra sig tämligen fritt i fosterhinnorna. Fostren är cirka 15 cm långa."

Bara en vecka kvar till valpningen så i och med det ska jag ta en uppdatering till innan veckan är slut i hopp om att lite mer skett inför det kommande valparna i veckan.

Men nu vill Jenna ut så får avsluta inlägget i denna blogg för denna gången...

Valplådan

Valpar på GSkapad av Yamilé sön, oktober 25, 2009 22:31:03

Från idag är det 2 veckor kvar till Jenna ska ha sina efterlängtade valpar. Så i och med att dagarna närmar sig med stormsteg var det dags idag att ta fram valplådan som hon sist hade när hon fick valpar här hemma.

Mikael tog fram alla delar som skulle läggas upp för att få ihop valplådan och jag tog tag i bäddningen. Något som var bra sist var att ha en vaxduk i botten av valplådan för att förhindra att golvet kom till skada av eventuellt kiss eller annat från valpningen. Väldigt lätt att torka av och göra rent ordentligt.

När jag var klar med bäddningen och inväntade att mikael skulle bli klar med sin del av valplådan så passade Arwen på att testa liggdelen.

Chelsy var hela tiden med och hjälpte till och Brandon stod bakom kameran. Denna bild blev dock suddig då vi glömde att man skulle sätta på blixten smiley

Att få bort Arwen för att sätta dit överdelen på lådan var inte det enklaste. Hon tyckte att det var hennes bädd och därifrån skulle ingen få henne att röra sig.

Slutligen var allt på plats och vi kallade in Jenna som var noga med att inspektera valplådan i sällskap av dottern Arwen.

Helt godkänt tyckte Jenna och på nåt sätt verkade det som om hon kände igen lådan och med det la hon sig till rätta. Väldigt nöjd.

Så hur är det i övrigt med Jenna och resten av flocken..? Jo, Jenna är så himla gosig och klängig att man undrar hur pass mer gosig hon kan blir.

Amie tycker allt verkar riktigt spännande och är med överallt. Hon till och från ligger och myser på Jenna, ja på Jenna när hon tillåter det. Rosie hon har matvägrat i 2 dagar och det kommer och går hela tiden. Får hoppas att det vänder när Jenna fått sina valpar. Inga tecken på skendräcktighet men säkert sympati för Jenna. Verkar i alla fall så...

Faramir har det nu riktigt jobbigt. I vevan att Jenna blev dräktig och Arwen verkat snappa upp detta har hon gått igång med ett extra löp, något som inte är ovanligt när en tiks mamma väntar valpar och de bor under samma tak. Så i och med det är nu Arwen i höglöp och Faramir lider rejält för att han inte får vara med Arwen. Så lite jobbigt är det för oss alla här hemma som måste hålla koll på honom hela tiden.

Så ligger det till här hemma. Men låt oss gå tillbaka till Jenna. Efter att jag skrev i bloggen sist tog det inte många dagar för Jennas mage att växa till sig och ändra form igen och i samma veva har hon blivit ännu mer hungrig och ännu mer goskrävande. Här kommer lite bilder på när hon tigger om gos...

Får man inte tillräckligt med gos på stående fot lägger man sig ner...

Man ser då tiggandes ut och väldigt charmig...

Om man visar magen så kanske man får lite mer kärlek från husse... Alltid värt ett försök.

Okej, nu har jag sjunkigt lågt för lite gos... Blir det nåt..?

Ja, hon vann. Husse gav in för fjäskandet. Å andra sidan vem kan motstå denna charmiga tjej när hon väl sätter igång. smiley

Och när hon ändå låg där på golvet och visade sin mage så var det bara ett måste att ta en närbild på den. Den har ju blivit så mycket större på en vecka och lägger man handen på magen lite lätt så känner man efter en liten stund en fot som sparkar till eller trycker till. Himla roligt!

Och nu är också midjan helt borta precis som jag misstänkte förra veckan att det skulle ske.

Men vad sker i Jennas mage nu när hon är i dag 50 av dräktigheten? Här kommer lite info om det enligt valpningsboken;

Vecka 7 ( 49 dagar)

Fostren är nu 10 cm långa. Livmodern fyller stora delar av buken. Vid den här tiden brukar fostren vara så starka att man kan känna och senare också se fosterrörelser genom bukväggen.

Vi får hoppas nu att de kommande 2 veckorna inte blir allt för tuffa för Jenna och att hon finner ro i sin valplåda. Själva är vi glada att vi valt att ha valplådan i vårt sovrum tillfälligt. Sist turades vi om att ligga på soffan inför valpningen och det var ju ingen dröm. Så nu är sängen nära och man kan hålla ett koll på henne från sängen titt som tätt när det närmar sig för dagen.

Dessutom har vi fler hundar denna gången och det känns skönt att ha en dörr att stänga för när det blir dags för lugn och ro. Och med tur så är vi inom kort klara med vår övervåning i huset och kan sen flytta in Jenna i barnens gamla sovrum där hon och valparna får ett helt rum att vara i och vi chansen att fira lite jul utan att ha alla valparna springades runt granen på julafton.

För ja, vår jul kommer bli helt annorlunda denna gången det är ett som är säkert... smiley

Dagarna går...

Valpar på GSkapad av Yamilé mån, oktober 19, 2009 20:00:24

Ja, så var det dags för uppdatering av Jennas dräktighet precis som jag utlovat. Kanske någon dag sen...

Jennas mage växer fortfarande, men inte i samma takt som tidigare. Hon mår heller inte som sist under Musik-kullens dräktighet. Nej, denna gången tycks hon inte alls vara illamående och man får hoppas att den fasen är förbi så hon slipper den biten.

Jennas mage har nu vid dag 42-44 i dräktigheten blivit större och fått en mörkare färg, fått synligare blodådror och hennes juver (bröstvårtor) har blivit ännu större. Syns tydligt att hon är dräktig och vi håller tummarna att det så förblir.

Tittar man på Jenna ovanifrån ser man också att hennes midja, som brukar i vanliga fall vara välmarkerad, numera näst intill försvunnit helt och om en vecka är den troligen helt borta.

Ett annat tydligt tecken på att hon är dräktig är hennes enorma törst som plötsligt dykt upp. Förut drack hon vatten då och då som de andra i flocken men numera dricker hon flitigt och i samband med det får man springa ut med henne lite oftare.

Samtidigt är Jenna sitt vanliga jag. Hon charmar oss ständigt och är både matglad (mer nu än tidigare) och vill helst gosa dygnet runt. Och inte har hon några problem med att rulla runt åt olika håll trots växande mage. smiley

Och för er som inte vet vad som sker i Jennas mage under denna period i dräktigheten så kommer lite info om det taget ur vår valpningsbok;

"Vecka 6 (42 dagar)

Forstren är nu ca 7 cm långa och man kan se att delar av rörbenen har börjat att förbenas. Päls börjar växa runt dag 45."

Bara 3 veckor kvar och delvis känns det som en evighet, fast att tiden går fort. Inte så länge sen vi for iväg och parade henne och inväntade otåligt ultraljudet och nu har Jenna gått mer än halva dräktigheten. Så avlägset det kändes när vi började våra planer och nu är vi bara några få veckor ifrån att se de små liven. Det är så spännande!

Vi kan bara undra om Jenna känner det som oss eller att det är väldigt långdraget..?

Jennas mage

Valpar på GSkapad av Yamilé sön, oktober 11, 2009 20:55:36

Nu har det gått några dagar sen vi fick den goda nyheten om att Jenna ska ha valpar. Så hur mår hon då? Jo, bortsett från att hon är mer matglad än tidigare ( hon älskar mat) och vräker i sig vatten i mängder, så mår hon riktigt bra.

Inga dagar med illamående än så länge eller protester för att man ska ta en promenad. Hon är sig själv så gott som utöver att magen växer och hon börjat få upp flåset litet tidigare än sist.

Om nu det beror på att det finns ett X antal valpar där inne enligt veterinären eller fler återstår att se. Klart en dräktighet är väl inte heller den andra lik.

Något som gör att man definitivt vet att hon är dräktig är hennes liggställning när hon sover...

Såhär log hon nästan hela förra dräktigheten, i alla fall halva delen av den och mot slutet låg hon helt på rygg med benen lutandes mot våra garderober inne i sovrummet.

Ser himla roligt ut men hon verkar tycka det är en bra sovställning och ser enormt fridfull ut där hon ligger och sover.

Här är Jennas numera rakade mage som sakta men säkert börjat växa. Förut var den helt platt men nu har den fått en linje i mitten som en delning och känner man på magen är hon alldeles varm.

Om några veckor är det dags att pälsa av hennes hela bringa då hon kommer tappa pälsen inför valpningen. Är ju klart lättare att hitta till maten för valparna med en mamma som inte har all pälsen i vägen för maten.

Ser fram emot att följa hela denna resa med Jenna åter igen och skriva om det i vaplbloggen och ta bilder i mängder. Se och jämföra från vad förra kullen gav i upplevelse till denna... Vi följer detta med spänning här hemma.

Valpar väntas

Valpar på GSkapad av Yamilé sön, oktober 11, 2009 16:07:24

Ja, så var det dags för några veckors lång väntan på att få veta om Jenna och Rosie hade valpar. Jag ringde samma veterinär jag besökt vid Jennas väntan av Musik-kullen 2008 och hoppades på goda nyheter.

Dock blev jag tveksam när han sa att jag skulle komma in dag 23-25 för att få en bekräftelse. Var inte det för tidigt??? Inte då sa han och jag bokade dagen som han rekommenderade och hoppades på att han hade rätt och jag fel.

Så blev det äntligen dags för att ta sig till veterinären för ultraljud. I sällskapet hade jag båda tikarna, Chelsy med Amie (kunde inte lämna valpisen hemma själv) och Cecilia som extra hjälp för att hålla koll på en av tikarna medans den andra undersöktes.

Väl inne hos veterinären rakades båda tikarnas magar och sen var det dags att se var som doldes där inne i magen eller inte. Att denna dag skulle bli hemsk var ingen av oss medvetna om när vi stod där och hoppades innerligt på goda nyheter.

Efter 20 minuters undersökning av båda tikarna hade veterinären fastställt att båda tikarna var tomma. Inga valpar här inte, sa han bestämt. Men trots det bokades en ny tid till en vecka senare i hopp om att man kanske kunde missat nån, i alla fall på Rosie som varit svår att se på. Var det någon av dem som hade valpar så var det möjligen Rosie, enligt veterinären.

Med besvikelse bar det av hem och ringa alla som hoppades på valpar från tjejerna att det kanske inte blev nåt av det hela och att vi skulle prova med nytt ultraljud en vecka senare. Då på samma ställe, men med annan veterinär. Mikael var lika besviken som jag.

Efter en veckas vånda bar det av igen till veterinären. Hoppet var helt över. Trots allt så hade ju veterinären sagt att chansen att det fanns något var oerhört liten om det ens fanns en.

Så kom vi in i rummet och först ut var Jenna. Den kvinnliga veterinären kika runt, mumlade lite lätt och jag suckade. Inga valpar alltså tänke jag till hennes mummel och sa det utan att tänka mig för högt.

Jodå, svarar hon tillbaka på mitt suckande. Här finns ett bra antal valpar. Jag var mållös, kunde det vara möjligt efter den tråkiga nyheten veckan innan?? Och nog var det så. Där på skärmen visade hon tydligt de små "blåsorna" som pekade på valpar. Hon räknade dom för mig flera gånger för att intyga för mig att så var det och att veckans tidigare undersökning nog bara varit för tidig precis som jag trott.

Här på skärmen syns en av alla valparna och nu är det bara att hålla tummarna att alla klarar sig och att de alla är välmående. Det är så spännande!

Dessvärre gick Rosie tom. Tråkigt! Men vi får vara glada att en av dem åtminstone har valpar efter äventyret vi varit på.